Övernattning i Lunsentorpet

Mitt i smällkalla vintern i slutet av januari hängde vi på oss våra ryggsäckar och vandrade iväg till Lunsentorpet sydost om Uppsala. Nä, vi gick inte från Sigtuna menfrån en parkering 3 km från stugan. Väl framme packade vi upp och fixade för natten och gjorde middag. Vi trodde nog att vi skulle få stugan för oss själva men ack nej. Den ena efter den andra dök upp och när natten sänkte sig över stugan var vi åtminstone 17 stycken (varav vi var 11 stycken). I stugan fanns ingen el så det enda ljus vi hade var fotogenlampor och stearinljus. Mysigt! Några sjöng och pratade runt en öppen eld en bit ifrån stugan och andra spelade kort eller knöt makramé.
På morgonen åt vi god frukost, packade våra grejer och lämnade en städad stuga till nästa gäng (kanske en annan frilufsargrupp?).
Tack och hej för denna gång.

 

 

Den magiska stenen

Den 21 april tog Rävarna sina cyklar och drog iväg från Sigtuna busstation västerut mot den magiska stenen. På vägen delade vi upp oss i två grupper och jagade rätt på några orienteringskontroller som kommunen kastat ut runt om i skogar och snår.

 När vägen tog slut fick vi lämna cyklarna och börja vår vandring mot den mytomspunna stenen som ledarna Anna och Lowe hört berättas om. Vi vandrade allt längre in i skogen, upp på berg, ner i stenstravel men ingen sten. Till slut fick Anna höra med anden i den lilla asken och då hittade vi till slut fram. Kolla triumfen!

Det fantastiska var att den trots sin storlek och imponerande tyngd gick att gunga! Vilka starka tjejer och killar.

 

I skogen mötte vi också två skogsalver. Deras hår var gjort av barr, kottar och mossa. Lite läskiga men snälla ändå.

Joel hittade ett fruktfat av sten som han bar med sig hem. Vilka skatter man kan hitta där ute.